På denna sida
Det vi i Sverige kallar för terminshandel är ett något luddigt begrepp, eftersom det kan syfta på handel med två olika typer av värdepapper som visserligen har stora likheter men också markanta skillnader – de två värdepapperstyper som på engelska heter forwards respektive futures.
För att undvika missförstånd är det vanligt att handlare i Sverige nu för tiden använder de engelska termerna istället för det svenska ordet terminer.
Forwards och futures är derivat. Bägge bygger på ett kontrakt där två avtalspartner kommer överrens om den ena ska köpa eller sälja (beroende på kontraktets utformning) en viss underliggande tillgång från den andra, till ett visst pris på ett visst datum i framtiden.
I skrivande stund domineras handeln med futures av futures som har aktier som underliggande tillgång, och dessa futures utgör ungeför 65% av den totala handeln räknat i volym. Därefter följer forex (9%), räntesatser (9%), energi (5%), jordbruksprodukter (4%) och metaller (4%).
Hur det ser ut för forwards vet vi inte med samma grad av säkerhet, eftersom de skapas privat och handlas OTC.
Futures är standardiserade och anpassade för att passa för börshandel. (All börshandel kräver en mycket hög grad av standardisering.) Det finns vissa fasta utgångsdatum att välja mellan som används för alla futures. Precis som för annan börshandel sker settlement dagligen för futures.
Forwards är inte standardiserade och handlas inte på börser, utan handlas over-the-counter (OTC). Settlement sker bara en gång – då kontraktet löses ut och slutar existera. Forwards upprättas privat mellan två parter som sinsemellan förhandlar sig fram till villkoren i kontraktet, och det kan till exmepel ha vilket datum som helst som förfallodatum. Forwards ses som mer riskfyllda vad gäller risken att motparten inte upprätthåller sin del av avtalet.
Börshandlade instrument är utsatta för mycket striktare kontroll och granskning än instrument som handlas OTC. För handel i USA regleras futures av The Commodity Futures Trading Commission (CFTC) och The Financial Industry Regulatory Authority (FIRA). Dessutom sker viss självreglering av den icke-statliga organisatgionen Futures Industry Association, och så har förstås de respektive börs där futures handlas sina egna regelverk som kan vara striktare (men inte lösare) än vad lagen kräver. Att futures är börshandlade innebär också att man får den förhöjda säkerhet som kommer från clearinghouses.
Att hävda att forwards är helt oreglerade är dock felaktigt; de är bara inte lika detaljreglerade som futures och det finns mycket mer flexibilitet för avtalspartnerna att skapa skräddarsydda kontrakt. De har inte heller samma skyddsnät kring sig av börser och clearinghouses, så motpartsrisken är högre.
Det är vanligt att forwards används för hedging, för att reducera en aktörs exponering mot prisvolatilitet för en viss tillgång inom en viss tidsram. Eftersom man kan utforma ett forward-kontrakt nästan hur som helst kan det skräddarsys för att passa en viss specifik situation.
Forwards är inte börsnoterade och det kan vara svårt för vanliga hobbyhandlare att ens få tillgång till en marknad där de kan handla med forwards. Marknadspriset för forwards är också notoriskt svårt att förutsäga.
Som nämnts ovan är futures mycket standardiserade och handlas på börser. Det finns därför en mycket större grad av öppenhet och transparens rörande till exempel kontraktsvillkoren.
För futures tillämpas så kallad daglig marked-to-market, vilket innebär att de dagliga prissvängningarna settlas vid varje handelsdags slut, tills kontraktet löper ut.
Marknaderna för futures tenderar att vara mycket likvida, vilket gör att investerare kan öppna och stänga positioner snabbt när de väl har beslutat sig.
Tanken med en futures är inte att någon faktiskt ska leverera hundra ton kakaobönor eller en viss mängd aktier, utan de är skapade för spekulation på prissvängningar. Kontrakten stängs normalt innan utgångsdatumet.
Eftersom de handlas på börsen är det ett clearinghouse som är motpart i handeln, för att minska motpartsrisken.